Av förklarliga skäl så läser man rätt mycket när man pluggar litteraturvetenskap. Oftast gillar man ju att läsa om man har valt litteraturvetenskap, så det torde inte vara något problem. Men ibland alltså. Ibland.

Som när man tentapluggar och inser att man har ett antal hundra sidor som behöver läsas och analysera på ingen tid alls. Det skulle väl vara okej, om det nu är normala sidor vi pratar om.

Men icke. Det är litteraturvetarsidor. På gammalt språk. Gärna med meningar på upp till 9 rader. Gärna med sju bisatser. Och det nätta lilla bandet omfattande 1475 sidor är inget man kryper ner med i badkaret direkt.

Risken är nämligen stor att man tappar den på sig och tvingas ner under vattnet av dess tyngd och lider drunkningsdödens alla kval.