I fredags blev Dr Phil akut sjuk. Väl hos veterinären konstaterades det att hon hade inre blödningar och var riktigt dålig. Det är ju tyvärr ofta så med fåglar, de är mästare på att låtsas vara friska, och när sjukdomen väl upptäcks är det ofta försent.

Försent var det också, och det enda humana vara att låta lilla Phillan somna in. In i det sista hade hon sällskap av en hulkande och snorande matte. Fy vad hemskt det var. Jag höll henne efteråt, hon var fortfarande varm och ovant stilla. Det kändes som att tårarna aldrig skulle ta slut. Den stackars välvilliga veterinären klappade mig tafatt på axeln och sa att det var ett moget beslut. Jag fick en liten folder om en minneslund för husdjur som ligger utanför Rimforsa, där Phils aska ska spridas ut.

Man kan säga vad man vill om att det bara är ett djur, men det är det ändå aldrig. Det är en individ som är en del av ens liv, en liten fjant som man bryr sig om och som man lär känna. En liten fjant som satt i min hand och var varm och åt godis. En liten fjant som var både glupsk och klumpig, men rar ändå.

En liten fjant på tillfälligt besök i mitt liv.




Vi hade det i alla fall bra så länge det varade.

Ibland slås jag av hur lite jag vet. Igår upptäckte jag till exempel att jag inte visste var Gullspång låg, trots att typ alla i hela världen tydligen vet det. Utom jag då. Ändå tycker jag att jag vet ganska mycket om man jämför med hur lite så väldigt många vet. Om man nu bortser från mina uppenbara kunskapsbrister i geografi då.

En vis man, jag tror att han var professor, sa en gång till mig att kunskap bara leder till fler frågor. Med tanke på hur många frågor jag har så borde jag ju vara jättekunnig, om man nu tänker sig att vända på hans resonemang.

En oändlig källa till kunskap är ju annars Internet. Jag vet inte hur livet var innan man kunde googla saker. Å andra sidan så minns jag inte hur jag lyssnade på musik innan Spotify fanns heller. Internet öppnar ju också möjligheten till att ta del av information man inte ens visste att man behövde. Som exemplet nedan. Den har jag skrivit ut och satt upp på jobbet, för ordningens skull.

Det vore ju så himla trist om alla andra blev zombies en dag och vi inte visste hur vi skulle agera.

# Försök inte nå någonting som ligger långt inne i ugnen. Dra ut gallret istället.

# Om du har bränt dig så sätt inte på ett plåster förrän du vet omfattningen av din skada. Bränd hud tenderar nämligen att följa med klistret när plåstret väl avlägsnas.

# Smärtstillande kräm ger fläckar på ljusblå skjortor.

Idag fyller världens bästa Linda år. Jag vet inte om jag kan fortsätta vara förlovad med henne längre, hon blir ju skitgammal.

Men det firar vi i alla fall med kakor och drinkar framåt kvällningen.

Snart blir vi fyra medlemmar i den Backströmska Linköpingsfilialen. Gåsa flyttar nämligen in på prov i september, då päronens väl prövade tålamod slutligen tröt i frågan om att lämna krävande djur efter sig när man flyttar hemifrån. Inte får jag ha alla mina loppisfynd på långtidsförvaring i deras stall heller. Snålt.

Vad hände egentligen, är föräldrar också människor och vill ha egna liv? Räcker det inte med att leva för sina utflugna barn, eller?

Vad hände egentligen? Jag var ju på jobbet en bra bit innan åtta för att kunna gå skapligt och träna. Nu sitter jag här istället.

Ni kan ju glömma det där jag skrev i det tidigare inlägget.

...

Nu har varken jag eller bloggen semester längre. Jag hade tråkigt förra veckan så jag passade på att börja jobba redan då.

Det kan vara skönt att vila lite från all ledighet, tycker jag.