Jag har ju länge hävdat att det är en medveten strategi som ligger bakom mitt appearence. Nu är det dessutom vetenskapligt belagt.

Idag fyller sötaste år så ikväll är det lite trevligt häng som gäller. Jag har styrt upp presenter som jag själv är rätt nöjd med, hoppas att han tycker likadant.

Nu är bara frågan vad jag ska ha på mig. Det lutar åt detta lilla puderfärgade nummer som följde med mig hem från min senaste Stockholmstripp.





Blir fab med mjuka lockar, röda läppar och pärlörhängen.

Igår var jag och hälsade på Linda och drack chailatte och snackade skit. Linda plockade fram gitarren och sjöng och spelade lite för mig, hon är ju till skillnad från mig bra på sånt. Jag sörjer förvisso inte det, jag har andra skills. Handarbete exempelvis.

Jag har lovat Linda att sticka en klassisk bärmössa till henne i födelsedagspresent, förutsatt att hon lovar att ha den på sig.

Hon ska tänka igenom om hon verkligen kan bära upp den innan hon bestämmer sig.


Varför nu det är något att fundera på.



(Bild lånad från Grunnebogarn)

Igår gjorde jag ett besök hos frisören vilket ju kan vara vettigt att göra med jämna mellanrum. Som ett led i mitt nya sparsamma liv så klippte jag mig inte utan bättrade bara på färgen. Men nöden har ingen lag så luggen karvade jag på hemma för ett par veckor sedan.

"Ja, jag såg att det var ett hack i den" sa frisörlinda.

"Jag gjorde det med sysaxen. Det är knappast en exakt vetenskap." svarade jag.

Hon var tyst en stund.

"Men i och för sig så spelar det ju inte så stor roll på ditt hår..."

Haha..!

Som alltid när jag kliver ut från salongen så känns det lite väl lent och tillrättalagt. Men det är inget som en en god natts sömn inte råder bot på.



Live it, love it.

Jag är ju hellre dårfink än dönick i alla fall.

Igår tittade jag i kylskåpet och såg till min förskräckelse att ett paket mjölk sjöng på sista datumversen. Som vuxen, mogen och kanske framför allt som fattig så tänkte jag "Nej, såhär får det inte gå till. 9,50 i sjön, sällan. Jag måste ta rätt på mjölken, laga något av den!".

Det gjorde jag också. Oboy.

Massor. Asgott.

Härom nyss fick jag den strålande idén att städa hela badrummet med duschslangen. Det gick också strålande; åtminstone tills dess att det blev översvämning och min idé kändes lite mindre genomtänkt.

Det blir ju ofta så med mina idéer, tyvärr.

Jag gillar min säng för tillfället. Eller förresten; jag gillar alla typer av inrättningar eller anordningar som tillåter mig att ta en lur. Det kan vara lite vad som helst, bussar, bilar, soffor, stolar, bord.

Men vis av erfarenhet så kämpar jag emot. Håll dig vaken till kvällen Nea. Annars blir du bara överpigg när du ska sova och sitter uppe och läser halva natten och funderar istället. Och du är inte bra på att vända på dygnet. Kom igen, kämpa, håll dig vaken.

Så jag går runt och gäspar istället, konstant. Och när jag väl sover så liknar det mer medvetslöshet omfattande ett halvt dygn i taget. 13 timmars sömn är underskattat, även om jag efter någon vaken timme börjar gäspa igen.

Det är vädret, som mormor skulle säga. Eller kanske miljöombytet, tror Linda. Kan vara livet rätt och slätt, anser jag själv.


Nu ska jag gäspande fortsätta att ta mig igenom det litterära 1900-talet.

Grattis till körkortet älskade skitunge!

Nu kan du ju köra din äldsta syster när hon inte orkar gå till biblioteket.

Som ett led i min nya, lite lugnare tillvaro så har träningslusten fått komma till uttryck. Jag gillar att gymma, tydligen varje dag. Och jag gillar mig själv i tights, som jag tidigare nämnt.

Men idag är det vilodags, jag har nämligen ont överallt och till och med i muskler jag inte visste att jag hade. Istället tog jag en promenix till biblioteket efter dagens föreläsning för att låna på mig lite fördjupningslitteratur inför nästa analysuppgift.

Redan på väg till bibblan började mitt onda knä gnälla. Det var inte gladare efter någon timmes botanisering i hyllan G. Och efter några minuters pulsande på vägen hem med alldeles för många kilo böcker i packningen skrek det rakt ut. Svetten rann och jag började få ont i ryggen av att halta snett. Stövlarna läckte friskt och jag funderade starkt på att begå harakiri med ett band svensk litteraturhistoria, eller åtminstone parkera mig i en snödriva och hoppas på att bli överplogad. Sista biten pulsade jag mitt i vägen, halvsnubblande med nerhasad basker och våta strumpor, innan jag till slut, (och slut var jag), nådde min dörr.

Nu ska jag sjunka ner i badkaret och skicka massor med stärkande mentala fjärilar till min älskade M.

För det finns de som har det värre, tyvärr.