Jag ligger efter. Under perioden fredag till tisdag hann jag med fem besök på vårdcentralen och ett hos tandläkaren. Till slut träffade jag en läkare som inte tyckte att det räckte med alsolspritförband på min växande svulst som hängde ut från nagelkanten. Raskt styrde han upp en mini-operation och KLIPPTE bort högersidan på nageln, samt mitt lilla bihang. Tre bedövningssprutor krävdes, som förövrigt gjorde skitont i sig, men det kändes ändå när han klippte och slet bort nagelbiten från nagelbädden.

Jag klamrade mig fast i en snäll sköterska och pep lite. Sprutor är som sagt verkligen inte min grej. Inte stora saxar som ska klippa i tån heller. Jag är egentligen inte känslig för saker som gör ont, men vassa saker som ska in igenom huden och som kan framkalla blod är inget kul. Bikinivaxning= okej smärta. Tre sprutor i tåleden= inte okej smärta.

Nu måste jag ta tag i mig själv och plugga inför de två sista tentorna.

Snart.

Världens fjantigaste lilla dununge har hittat hem: igår kom lilla Isa. Hon verkar inte alls ledsen över att ha flyttat utan fann sig ganska raskt. Sen är det kanske inte så dumt att komma ut till en gård med 14500 kvadratmeter tomt att utforska.

Köpta leksaker är lite fjantigt tycker fisen. En bit slang däremot, det är fina grejer.



De flesta bilderna på Isa ser dock ut såhär; hon är inte still särskilt långa stunder.



Efter ett tag blev kameran tokintressant. Den såg god ut.



Efter många timmars bus slocknade lillfisen bara sådär. Assöt.

Idag har jag varit hos doktorn med en trasig tå som bara blöder och varar. Nageltrång är förvisso inget ovanligt för mig, men det här är nog det värsta jag har varit med om. Jag blev hemskickad med ordination om spritomlägg och med frågan om jag är intresserad av en förebyggande operation. Hm. Jag är ju inget big fan av operationer, eller sjukhus, eller sprutor heller för den delen. Helst vill jag nog ha mina tår intakta som de är. Men vi får väl se.

Doktorn tittade på min pumps med peeptoe och frågade om jag inte hade några mer lämpliga skor. Det har jag inte, förklarade jag, och förresten är det skitbra med öppen tå, för då kan tån sticka utanför och då gör det inte så ont. Och det fick ju doktorn faktiskt hålla med om.

Jag kan förövrigt upplysa om att det är dyrt att vara sjuk. Först besök på vårdis, sen vidare och inhandla kompresser, plåster, sprit, vin... Eller ja, det sista kanske inte är en direkt ordination från sjukvården, men jag ser det mer som en hygienfaktor.

Lite som mental sårvård.

Jag peakade min hittills fläckfria VG-rad med att kamma hem full pot på senaste tentan.

Oh yeah.

Jan Guillou och hans fru har ju typ likadana frisyrer.

Idag har jag besökt biografen. Gladiat.. jag menar, Robin Hood, var väl bra för att vara ett storslaget äventyrsdrama. Med en massa blod. För det har man inte sett nog av de senaste tio åren, menar jag. Den var ju i alla fall bra mycket bättre än den där himla Pocahont... jag menar, Avatar som jag såg för ett tag sen.

Och vem orkar egentligen sitta stilla genom en hel film nowadays?

Tacka vet jag serier. Och då framför allt HBOs.

Idag är det seriös slöjd som gäller. Syster har köpt en underbar balklänning från 50-talet, med flera lager champagnefärgad tyll. Den är hur fin som helst, men tyvärr är ju tyll inget vidare värst hållbart material, så det kräver en del stygn och broderier. Och många stygn blir det, för det är en full circle skirt. Jag har gjort små blommor genom att sy ihop pärlor som täcker alla skönhetsfläckar.

Det här blir fab.

Idag är det återigen fantastiskt väder och det firar jag med mitt nya favoritlinne, med supersöta broderade små jordgubbar.

Till min stora glädje har päronen bestämt sig för att det är dags för en ny bebis, och om ungefär tre veckor flyttar lilla Flo till Hemmingsstorp. Mamma skickade ett oroligt sms och undrade om jag säkert visste att jag kunde hälsa på trots att de har pälsdjur. Självklart, svarade jag. Olyckligt nog älskar jag djur trots att min näsa inte riktigt går med på det. Men jag skyndade mig att tillägga att jag alltid är grymt allergisk mot hundar med töntiga namn. Flo, vad är det för ett tilltal? Det rimmar ju med poo, stackarn riskerar ju helt klart att bli retad.

Dr Phil junior föreslog jag som namn. Eller kanske Beyoncé.

Det är ju aldrig för tidigt att uppmärksamma den lilla strong black independent women som faktiskt finns i oss alla.