Sådär. Alla skolprylar avslutade och inlämnade i god tid innan deadline. Oftast försöker jag vara klar några dagar i förväg med tentor och andra inlämningar, så att de kan marinera över en natt för att sedan gås igenom en sista gång. Då ser jag ofta saker som jag missat tidigare och kan putsa till min skapelse till snudd på perfektion.

Då var den här, bemärkelsedagen! Jag tycker att det är lika roligt som vanligt, och det är ju synd att klaga när man har fått frukost på sängen i form av varm choklad med vispgrädde. Det kan man leva med.

Kakan är bakad, fåglarna badade och nysnutna och nu är det väl bara att vänta på celebrationerna.

Jag kom nyss på att jag hade glömt att jag fyller år på tisdag. Vad är detta? Jag tycker att det är så himla skojigt att fylla år så jag brukar ladda ett par veckor i förväg. Ja alltså, jag kommer ihåg att jag fyller år även detta år, men jag hade inte riktigt insett att det var just på tisdag.

Jag tycker att det är, förutom väldigt kul, bra med födelsedagar. Det är ju min årsdag med mig själv. Då kan man passa på att meditera lite över var man är i livet och var man har varit. Oftast kommer jag ihåg något från varje födelsedag och då kommer resten av situationen automatiskt.

Men det gör mig lite deppig ibland. Alla födelsedagar och situationer har inte varit jätteroliga direkt. Jag vet inte om ni har märkt det, men jag har en viss fallenhet för melankoli. När det dessutom är söndagkväll faller det sig helt naturligt att tänka på deppiga dagar och konstatera att ja, det var ju skit. Asdåligt rent utav. 

Men då är det ju också tur att jag blivit tillräckligt gammal och vis för att inte gräva ner mig totalt. Det finns så mycket vackert att reflektera över, också.

Eller så kan man gå i barndom och leka med en solgul dinosaurie.

Jag har ju tidigare tangerat ämnet kunskap. Jag tänkte fortsätta göra det idag.

Man lär sig något nytt varje dag, sägs det ibland. Så kanske det är, men relativt ofta så handlar det ju mer om att något som man redan visste bekräftas. Som häromdagen, när jag egentligen visste att det var en dum idé att laga rödbetssoppa iförd min vita frotémorgonrock. Men numera har jag till och med empiriska bevis, en morgonrock som ser ut som ett slaktarförkläde, som stödjer det jag egentligen redan visste. Och då vet man ju verkligen.

Men det har jag säkert glömt till nästa gång. Och slutsatser kan ju ändå behöva omprövas ibland.

Jag sitter och försöker förstå min litteraturvetande vän Bachtin. Jag hade tänkt mig att använda ett av hans arbeten som teoretisk utgångspunkt för min uppsats. Förståelsen skulle säkert ha lättare att infinna sig om det inte kändes som att mitt huvud var fyllt med trögflytande honung. Ryska tänkare har väl kanske inte rykte om sig att vara användarorienterade heller. Fast det går ändå inte direkt dåligt.

Honung är ju rätt lent.

Jag inspireras ofta av andra. Det finns ju så fantastisk många duktiga människor som gör fina saker. Som jag har berättat så är en stor inspiration Annikas blogg Virkverket. Därför är det extra roligt att få ge en smula tillbaka. Äppelmoshättorna sprider sig!

Nu är det dags för veckans tredje roman, Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. (Har hunnit klippa in Francoise Sagans Bonjour Tristesse också.) Den ska jag skriva tenta om, så det kan väl vara bra kanske.

Fast egentligen skulle jag vilja fortsätta virka på mina gula dinosaurie.

Idag läser jag en berömd bok, The Catcher in the Rye. Jag har inte känt för att gå ut och skjuta någon än, inte mer än vanligt i alla fall.

Somliga påstår ju att litteratur får folk att göra konstiga saker. Själv tror jag inte på konceptet att begå mord för att man har läst en bok.

Jag vaknade kvart över fyra i morse av att någon ryckte i dörren. Ja, inte min dörr, utan husets dörr. Jag sover lätt, så det är inte sådär speciellt svårt att väcka mig, ska kanske tilläggas. Sömnig och virrig funderade jag på om det var en mördare eller en granne, och att jag kanske borde kolla... Men sen somnade jag om igen.

När jag vaknade fick jag dåligt samvete. Tänk om det var en stackare som inte kom in för att låset krånglar när det fryser.

Men ingen ihjälfrusen granne låg utanför dörren imorse så får man anta att det löste sig på ett eller annat sätt.