I måndags när jag satt och studerade marxistisk litterturteori så blev jag plötsligt sjuk. Riktigt sjuk. Killsjuk till och med. Kan väl erkänna att jag hade varit en smula hängig i helgen, men att det skulle kulminera på detta vis, det kunde väl ingen tro. Jag som senast för ett par veckor sedan skröt över att jag aldrig är sjuk längre.

Hur som, jag har legat i fosterställning med feber, illamående och världens huvud- och nackvärk med täcket över huvudet och ylat lite för mig själv. Helst av allt hade jag velat att min mamma skulle komma och göra sådär som när man var liten, fixa lite rostat bröd, byta lakan, klappa på huvudet, hyra en film och pyssla om. Nu trodde inte mamma att man fick vabba en 23åring. Det är ju trist.

Under dessa dagar hann en hel del hända:

- Jag har hamnat efter med plugget.

- Jag har hamnat efter med jobbet.

- Min basilika har börjat blomma hejvilt.

- Mina sparvar har blivit förvildade men är i alla fall sams.

- Oprah har lärt mig att man genom en mosaik-teknik kan bedöma huruvida ens man är farlig eller inte.

- Jag har konstaterat att Knoll kan vara en farlig man.

- Jag har klippt en hel del tidigare osedda Beverly Hills-avsnitt och tycker att Ray Pruit kan vara en klassisk farlig man han också. Om man får tro Oprah.


Japp. Nu ska jag göra en extended hemtenta. Den kommer troligtvis att dekonstruera på vägen, i sann litteraturteoretisk anda.

Förresten kan en text ändå aldrig innehålla sanningen eftersom den aldrig kan vara entydig. Sådetså.