Idag släpade jag hem två fantastiska Mårbackapelargoner, min absoluta favoritpellis.



De bor i varsin karott från serien Tangent från danska Lyngby Porslinfabrik, formgiven i mitten av 50-talet.

Pyssel är som balsam för själen när det bränner till.

En familjekris har ägt rum och därför har bloggen legat på is. Nu verkar det som att allt ordnar sig till det bästa, och det är jag innerligt tacksam för. Jag har verkligen världens bästa familj och det vill jag fortsätta att ha riktigt länge.

Jag har passat på att bli månadsgivare till Hjärt-Lungfonden. Bli det du också.

Påskkycklingen har fått en vän!

Ja jisses. Man kan bli kär i kläder, vilket jag blev i denna 50-talsdröm. Tyvärr passar vi inte ihop, så den finns till salu här.

Jag förköpte mig lite på e.l.f häromdagen. Det är ju så löjligt billigt. Bland annat blev det en massa härliga nagellack i olika nyanser.

Nu återstår bara att se om de är något att ha kvalitetsmässigt.

Jag har kommit över ett mönster på förträffligt sött påskpynt. Ikväll satte jag ihop en liten, liten kyckling av gamla garnrester.

Det har gått mycket dåligt med min läppstiftsregel. Jag är så odisciplinerad att jag inte ens har straffat mig själv för att jag har fuskat. Nu testar jag en ny strategi, jag har gett mig själv ett nytt, bättre läppstift. Det kommer från MAC och färgen heter Lady Danger, och det är sådär härligt matt.

Det är lovande.

Mini-kakmonster beställt av barnslig kollega.

Just nu har jag ungefär sex virk– och stickprojekt på gång samtidigt, vilket blir för mycket. Så idag beordrade jag mig själv att slutföra något av dem.

Resultatet får ni se i morgon.

För tillfället vill jag vara randig, eller möjligtvis blommig, varje dag.

Jag gillar inte casual friday. Fredagar är den perfekta dagen att piffa upp sig lite på.

Som med detta lilla nummer som följde med mig hem från Berlin.

Jag läste någon gång, sagt av någon klurig person, att en liten kris, det kan ju vem som helst klara av.

Det är vardagen som tråkar ihjäl folk.

Jag fick en kommentar för ett tag sen om att det har varit lite fåglar in min blogg på sistone. Det stämmer ju, när jag tänker efter. Mest är det för att Beyonce har bestämt sig för att min kamera är helt livsfarlig och därför sticker så fort jag tar fram den. Och drar en så drar alla är parollen i fågelflockar, så Knoll hakar på. Inget kul att skriva inlägg utan bilder, tycker jag.

Så idag bjuder jag på en gammal bild på Knollbollen. Våren är förövrigt bästa tiden att ha smågojor, jag väcks av härligt kvitter om mornarna, de är på sitt bästa humör och blir dessutom absolut tokglada av att få grenar med knoppar och spirande löv.

Berlin alltså. Vilket ställe. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, jag måste nog samla mig innan jag kan bestämma mig för om det var något att ha eller inte.