För en stackars djurälskande men mot pälsdjur överkänslig person är det en gudagåva när andra håller sig med djur som man kan klappa på och leka med tills dess att man blir snorig och det är dags att ta en dusch. Favoriten är ju givetvis föräldrarnas Isa, men annars fungerar vovven i vintagebutiken eller grannens jättekisse också bra.

Ibland följer en förtjusande söt liten kisse mig en bit på vägen när jag kommer och promenerar på väg hem. Då kan jag stjäla några klappar innan jag återgår till min annars ganska pälslösa tillvaro.

En lånekatt helt enkelt.



En suddig rosa kattnos strax innan phonen får en kattpuss.