Fråga mig inte hur det gick till, men när jag diskade hade plötsligt både ett vinglas och mitt finger gått sönder. Eftersom jag hanterar blod så bra så sprang jag runt och skrek ett tag utan att våga titta på skadans omfattning och hann under den tiden skvätta ner både golvet och min vita tvätt.

När jag hade lugnat ner mig så insgåg jag att jag nog som tur var inte var döende, även om det fortfarnade i skrivande stund gör rejält ont. Men som van klant har jag alltid uppmuntrande plåster hemma.



Trist bara att det var virkfingret som rök.