Jag har dille på pasteller just nu. Det kan vara en lång och svår vinter som ligger bakom det hela. Perfekt att då lägga vantarna på två Kringlan-kakburkar i snudd på mint condition, en i rosa och en i blått.

Den rosa har fått bli förvaring för mina badprylar. Bra med lite ordning.







Jag blir alldeles hungrig när jag ser så tilltalande färger. Jag skulle vilja äta dem med sked. Det blir ju inte bättre av att just badbomber ser ut som glasskulor. Och luktar ätbart.

Men jag avhåller mig från att prova; det pyser säkert otrevligt i munnen, som om man råkat svälja en brustablett.

Söndagar är bästa dagen att träna på tycker jag. Jag är vanligtvis utvilad, det är lagom mycket folk och dessutom kan träningen få ta tid till skillnad från när jag är där på lunchen.

Alla moment av träningen är dock inte så skoj. Efter crosstraineruppvärmningen känner jag mig vanligtvis bestulen på en halvtimme av mitt liv. Idag tänkte jag råda bot på tristessen genom att läsa en tidning under tiden. Fail!

Efter tre minuter blev jag åksjuk.

Jag har flera gånger fått höra att det här tydligen är precis så som jag är.



Jag vägrar förstå vad som avses. Och DURÅ, förresten.

Jag har ju gått och blivit sportintresserad på gamla dar. Efter att ha blivit medtvingad på ett antal hockeymatcher så började jag, hör och häpna, tycka om det. Mycket märkligt. Men det är ju praktiskt när man har chokladhallen runt knuten.

LHC gjorde ingen besviken idag heller. Jag satt i vanlig ordning bakom spelarbåset. Känner man inte lukten av svettiga skridskor så är det inte på riktigt, så det så!

Men en sak som har slagit mig är likheten mellan en viss Jämtin och en gammal mördare, närmare bestämt Glimmingemördaren. Rent utseendemässigt, alltså.





Förvirrande.

Jag vet inte om jag ska tillåta mig själv att räkna dagens läppklädsel som giltigt enligt min nya regel om rött läppstift minst en gång i veckan. Detta är ju korall, om man nu ska vara noga.



Men jag har ju två dagar till på mig innan det blir straff för regelbrott.

Adlibris bokrea har börjat. Drool. Men som vanligt är det få böcker som står på min önskelista som har blivit billiga, jag är mest inne på klassiker för tillfället. Kom tillbaka när The Poems of Ossian reas ut.

Men jag kommer säkert inte kunna hålla mig från att slå ett kik ändå. Och när jag väl gör det så kommer jag säkerligen att köpa en reabok och sen slinker det ner fem till fullpris.

Man känner väl sig själv.

Jag har svårt att tänka mig något mer uppiggande än ett par koboltblå highheels.

Dessa godbitar kommer från Topshop och är på väg hem till mig.

Igår blev det inga bloggerier, jag har drabbats av min stora vårtrötthet och slocknade vid halv tio.

Men det är lugnt, känner jag mig själv rätt så piggnar jag till igen i slutet av april.

Hoppsan. Det kan ha råkat bli en till 50-talsklänning. Den är helt fantastisk med ett mönster i grönt, lila och vitt, och med intressanta detaljer i form av draperingar och blomman som ger den ett assymetriskt utseende.

Det blir en sneakpeak idag så ska jag styra upp bättre bilder när ljus och tid tillåter.

Kan det inte bli vår snart så jag kan få börja använda lite roliga skor?

Jag kommer att bo i min urtjusiga trenchcoat matchat med höga klackar och vintageväskor i tantmodell.

Mitt badrum är toktrist med blå plastmattor och intetsägande vita möbler. Inte ens en enda kakelplatta att sätta dekor på. Men om nu badrummet är fult så finns det ändå inte så mycket att göra åt det i en hyresrätt och då kan man istället unna sig att vara lite infantil inredningsmässigt tycker jag. Jag frossar i badankor, givetvis.






Matta och duschdraperi kommer från Lagerhaus.

Jag har sett många bloggare, kända som okända, som stoltserar med ärvda härligheter. Jag har själv några ärvda pryttlar, men ändå synnerligen lite. Nu kan det till viss del härröras till att många av mina släktingar tack och lov lever. Men det beror också på att de verkar ha dille på att rensa och kassera. Det har hänt både en och två gånger att jag har fått höra om vilka fina prylar mina anförvanter har SLÄNGT. Och fortsätter slänga. Eller sånt de slängde förra året. Det smärtar i ett stackars prylletarhjärta.

Så sluta nu att slänga en massa skojiga saker. Ge dem till mig istället.

Jag lovar att ge dem ett gott hem.

När jag inte virkar, bloggar, pysslar, jobbar eller tränar ger jag denna historia, författad av 2010 års nobelpristagare i litteratur, lite attention. Jag har lånat den av min mor, efter att mycket strategiskt själv ha gett den till henne i julklapp.





För tillfället blir det dock mest badkarsläsning, men så långt som jag har hunnit under veckans bad, det vill säga innan jag krånglar ur karet för att jag håller på att svimma för att jag tog för varmt vatten IGEN, verkar den mycket lovande.

Såg förresten att den kommer på rea på Adlibris om någon är sugen på att slå till.

Åh, det suger verkligen i amigurumitarmen. Idag blir det nog en djupdykning i bomullsgarnsskålen.



Jag har ju inte gjort en enda liten filur sedan Elins julklapp, en lila krokodil.

Min arm är tack och lov mycket bättre nu så sakteliga görs det framsteg även på plädfronten. En rand om dagen är lagom, som virkträning.

Ibland trillar man in i det berömda ekorrhjulet (eller hamsterhjulet, som Jennie kallar det), och det mesta går på rutin.

Då är det bra att komma ihåg att glamma lite. Dricka champagne en torsdag, dra på sig en klänning som kanske är opraktisk men ack så snygg tillsammans med de där klackarna som dina framtida förkortade hälsenor knappast kommer att tacka dig för.

En sak som jag flitigt använde för ett par år sedan var rött läppstift. Toksnyggt men krångligt att ha att göra med, då man gärna får det på tänderna. Eller på hakan. Plus det där strulet med att äta utan att förstöra härligheten...

Tyvärr har jag blivit lite lat. Men nu åker det fram igen. Röda läppar minst en gång i veckan, annars blir det straffavgift eller något annat tråkigt.



Lite mer glam ska det vara.

I helgen var jag och matade änderna nere vid Stångån. I vanligt ordning var de inte speciellt svåra på lite käk, men vad som särskiljde denna gång från övriga sessioner var att jag fick sällskap ett par svanar. Trist nog för dem var änderna mycket snabbare och snodde åt sig allt bröd. Det ledde till att en av svanarna klättare upp på kanten där jag stod och till slut var så nära att han började nalla bröd ur handen på mig.

Jag vet inte om ni har tänkt på det, men svanar är väldigt stora. Speciellt när de står precis bredvid. Fast det var ändå en smula tufft.



Bild tagen strax innan svanen närmade sig.

De flesta växter trivs faktiskt ganska bra i min lägenhet. Jag har ju till exempel visat min basilika som blev en smula absurd till slut. Men växterna trivs ibland lite för bra. Det här hittade jag i min diskho när jag kom hem efter ett par dagar på vift.



Några fågelfrön som jag hade slängt ut lite slarvigt hade helt sonika slagit rot och börjat gro.

Varje vecka är vi ett gäng som ses och umgås en stund i sällskap av handarbeten, vin, ost och choklad. Det är ett alldeles fabulöst koncept om du frågar mig, det började egentligen med att jag bytte virklektioner mot korrekturhjälp med min uppsats, och på den vägen är det. Fler och fler har tillkommit längs vägen. Snart är vi säkert en förening. Men jag gillar konceptet klubb bättre.

För likasinnade livsnjutare liksom.



Foto av eminenta Jennie.

Det händer inte sällan att jag lyriskt släpar hem ett loppisfynd för att mötas av ett "hm" från mina nära och kära. Ett sådant fynd (ja, fynd i mina ögon då) är mina blåsfiskar. De har faktiskt blivit ganska utskällda genom åren, något oförtjänt om du frågar mig. De har flera gånger fått höra hur fula de är och till och med satt skräck i några av mina mindre modiga vänner.

Fast jag kan inte låta bli att älska dem. Fråga mig inte varför, det är bara så det är.

Givetvis har de hedersplats i en av mina bästa hyllor.

Idag har jag lagt vantarna på några nystan av Babyalpaca Silk för ett nytt stickprojekt som jag planerar. Slutprodukt och mottagare är ännu hemligt, men jag kan avslöja att färg nr 7402 ljus sjögrön i allra högsta grad är inblandad.

I helgen blev det en ny lampa på min lilla byrå i vardagsrummet. Lampfoten har en herrans massa år på nacken men blev nöjd med en ny hatt och lite ny el. Den påminner om en svamp tycker jag, och ger ett trevligt sken.

Det finns sämre sätt att starta en måndag än att, efter att i vanlig ordning snubblat upp trött och eländig, mötas av ett fint paket som någon hade gömt i badrummet. Det innehöll en massa lush-godbitar, bland annat denna:




Tippar på att den blir en ny favorit.

Jag jobbar på ett ansiktslyft för bloggen. Jag är inte klar än, men det får vara såhär sålänge, så får vi se hur det artar sig. Illustrationen som är en förskönad version av undertecknad har min otroligt duktiga mamma gjort.

Häromsistens blev jag inspirerad och gick på jakt efter en vintageblåsa. Jag har tidigare samlat på sådana, och då synnerligen aktivt, men de senaste åren har det varit mindre av den varan. De ca 30 vintageklänningar som jag har i garderoben är dessutom en smula trånga, så jag bestämde mig för att investera i något nytt och mer komfortabelt.

Valet föll på en synnerligen bedårande klänning från England med full-circle skirt i två lager och tight draperat liv. Jag har dock inte kommit så långt att jag hittat självutlösaren på min kamera, så ni får hålla till godo med detaljerna tills vidare.



Nu ska jag bara hitta en lämplig fest att gå på.