Som ni vet så älskar jag att pyssla; sy, sticka, virka, rita, måla och sånt där. Men tyvärr har syeriet fått stå tillbaka en del de senaste åren, även om det trots allt blev ett par kjolar efter eget mönster förra året. En anledning till att det inte har känts lika kul är att symaskinen som jag har haft var en total katastrof. Jag ville på riktigt gråta varje gång jag skulle trä den och börja sy, tråden lossnade lite hur som och trådspänningen stämde aldrig.

Så nu fick det vara nog, tänkte jag, och investerade i ett stycke svensk industrihistoria istället. En nyrenoverad Husqvarna Automatic från 1959. Välskötta gamla symaskiner är i princip alltid bättre än moderna varianter, särskiltom moderniteten är billig. Det här däremot är riktiga, rustika prylar, så den väger ju som en mindre elefant. Ingen plast här inte. Sen är det ju inte ett minus att jag tilltalas grymt mycket av estetiken. Den är som en mintgrön godis som man bara vill äta upp.



Den levereras givetvis med tillhörande originalväska och bruksanvisning, med den obligatoriska mönsternyckeln:





I en söt liten ask bor alla tillbehören:



Och när den inte används får den stå och se ut som en tjusig resväska i ett hörn:





Jag har ännu inte fått tillfälle att provsy den, så det ser jag fram emot. Men just nu kan jag inte annat än att se på den och sucka förnöjt.

Det här är helt enkelt inte något som man får om man köper en ny maskin.