Jag har kommit över ett mönster på förträffligt sött påskpynt. Ikväll satte jag ihop en liten, liten kyckling av gamla garnrester.

Mini-kakmonster beställt av barnslig kollega.

Just nu har jag ungefär sex virk– och stickprojekt på gång samtidigt, vilket blir för mycket. Så idag beordrade jag mig själv att slutföra något av dem.

Resultatet får ni se i morgon.

Jag funderar på att ge mig på att odla physalis igen. Jag testade det för ett par år sedan och såg potential till något bra, men tyvärr var min dåvarande balkong lite för skuggig för att de små rackarna skulle hinna mogna innan det blev för kallt. Men nu har jag ju ett kanonläge, om bara vädret vill sig. Både gurka, tomat, solrosor och hirs har hittills trivts mycket bra på nuvarande balkongen, och även hallonen, även om de senare lockade tills sig hela Tannefors arsenal av bladlöss.

Men physalis får det nog bli i år faktiskt.



(Bild från Wikipedia.)

Idag har jag premiärsytt på min Automatic. Skamligt att det ska ta sådan tid innan jag kommer till skott. Men den fungerade hur som helst utmärkt när jag väl hade listat ut hur jag skulle ställa in den. Då matade den på med ett nöjt kluckande. Jag tror jag är kär.

Det var till och med nästan kul att laga en klänning och en kappa som legat och skräpat i lagningshögen hur länge som helst.

I väntan på våren gror jag lite av fåglarnas frön i fönstret. När det har blivit lite lagom mycket grönt får den bo hos Knoll och Beyonce.

Det är skönt att inte göra något ibland. Jag låg rätt stilla och hade det bra hela förmiddagen. Förträffligt, som det ska vara en söndag. Ingen virkning har det blivit, men fördelen med det är att jag fick tillfälle att ägna mig lite åt mitt eftersatta stickprojekt. Min pekfingerskada sitter på det sådant sätt att stickning inte gör ont, som tur är.



Vem vet, jag kanske rent av blir klar med något, någongång.

Ett synnerligen användbart tips i fråga om amugurumivirkning är att utgå från magic circle istället för att göra fasta maskor i en luftmaska. Det blir mycket bättre och jämnare.

Igår fick mina blommor sig en omgång med saxen. Jag tänkte testa om mina höstglöd kan tänka sig att blomma en gång till med lite ny jord och schyst växtnäring.

Men när man klipper bort gängligheten så ryker ju ett par fullgoda blommor också. Vilket jag tycker är synd på så rara ärtor.

Så de fick bli små mininäckrosor i den eviga lockskålen.





Det gäller ju att ta tillvara på saker och ting.

Trots att jag har flera pysselprojekt på gång så bestämde jag mig för att starta ännu ett idag, nämligen en virkad badanka. Hur förträffligt är det inte att kombinera ens favoritsaker till en.

Mitt gula garn var dock nästan slut så jag valde ett vitt restgarn i stället. Tyvärr visade det sig vara stört omöjligt att virka med. Noll följsamhet och en himla massa gnissel.

Men det kanske kan bli något ändå.

Det börjar bli dags att fundera över årets odlingar, både på balkongen och i köksfönstret.

Undrar om jag kan toppa förra årets basilika?

Jag var så trött igår när jag snubblade hem efter virkklubben att jag däckade direkt. Det var förvisso en rätt skön avslutning på en bra kväll med bästa brudarna, gott tilltugg och givetvis min evighetspläd.



Mormorsrutan har Cissi gjort.

Åh, det suger verkligen i amigurumitarmen. Idag blir det nog en djupdykning i bomullsgarnsskålen.



Jag har ju inte gjort en enda liten filur sedan Elins julklapp, en lila krokodil.

Min arm är tack och lov mycket bättre nu så sakteliga görs det framsteg även på plädfronten. En rand om dagen är lagom, som virkträning.

Varje vecka är vi ett gäng som ses och umgås en stund i sällskap av handarbeten, vin, ost och choklad. Det är ett alldeles fabulöst koncept om du frågar mig, det började egentligen med att jag bytte virklektioner mot korrekturhjälp med min uppsats, och på den vägen är det. Fler och fler har tillkommit längs vägen. Snart är vi säkert en förening. Men jag gillar konceptet klubb bättre.

För likasinnade livsnjutare liksom.



Foto av eminenta Jennie.

Idag har jag lagt vantarna på några nystan av Babyalpaca Silk för ett nytt stickprojekt som jag planerar. Slutprodukt och mottagare är ännu hemligt, men jag kan avslöja att färg nr 7402 ljus sjögrön i allra högsta grad är inblandad.

Jag har ju tidigare visat min dinosaurie. Han fick för ett tag sen sällskap av en minst lika häftig krokodil.



De blir säkert vänner till slut.

I övrigt har jag mycket spännande i virkväg som jag håller på med, men det mesta är hemlisar som ska bli julklappar, så de lär inte synas på bloggen under den närmaste tiden, tyvärr.

Men vid sidan av mina leksaker så har jag ett seriöst projekt också. Vuxenvirkning kallar jag det. (Ja, för man kan ju inte virka amigurumis hela livet. Eller jo, det kan man ju faktiskt...)

Men hur som, en pläd ska det bli:



Mönstret bygger på stolpar som man ömsom ökar och ömsom minskar. Jag hittade beskrivningen hos Stickig.
Men den ursprungliga idén fick jag när jag tittade på Mississippi brinner för ett tag sedan. I bakgrunden hos en bad guy skymtade en filt i skön 40-talsstil. Men min har lite mjukare vändningar och glada färger som passar mitt vardagsrum.



Jag har gjort den rejält bred så den kommer säkert ta ett tag att färdigställa dock. Några år eller så.

Jag kom nyss på att jag hade glömt att jag fyller år på tisdag. Vad är detta? Jag tycker att det är så himla skojigt att fylla år så jag brukar ladda ett par veckor i förväg. Ja alltså, jag kommer ihåg att jag fyller år även detta år, men jag hade inte riktigt insett att det var just på tisdag.

Jag tycker att det är, förutom väldigt kul, bra med födelsedagar. Det är ju min årsdag med mig själv. Då kan man passa på att meditera lite över var man är i livet och var man har varit. Oftast kommer jag ihåg något från varje födelsedag och då kommer resten av situationen automatiskt.

Men det gör mig lite deppig ibland. Alla födelsedagar och situationer har inte varit jätteroliga direkt. Jag vet inte om ni har märkt det, men jag har en viss fallenhet för melankoli. När det dessutom är söndagkväll faller det sig helt naturligt att tänka på deppiga dagar och konstatera att ja, det var ju skit. Asdåligt rent utav. 

Men då är det ju också tur att jag blivit tillräckligt gammal och vis för att inte gräva ner mig totalt. Det finns så mycket vackert att reflektera över, också.

Eller så kan man gå i barndom och leka med en solgul dinosaurie.

Jag fick till min stora förtjusning ett virkpaket av min mor häromdagen. Jag har ju alltid älskat olika typer av handarbete, men jag har lutat mer åt sömnad och stickning. (Ni minns väl min bärmössa?) Virkning har jag däremot alltid tyckt varit krångligt och bökigt, och dessutom finns det ju en gräns för hur många kassa grytlappar man kan ge bort i julklapp.

Men! Virkning är inte vad det en gång har varit, med hjälp av Annikas inspirerande bok och mammas supersöta små nystan så började jag påta ihop en färgglad snok. När ormen var klar så hittade jag ett burkhätts-mönster på Virkverket. Perfekt till mitt hemlagade mos, så det blev två äpplehättor som tillsammans med moset blev uppskattade presenter till ett par kollegor. Jag justerade dekorationerna lite, gjorde bladet lite större och så fick den ett litet skaft, så det blev lite mer äpplelikt.

Sen gick jag vidare med den supersöta lilla roboten, även den från Virvkerket. Min blev tjock och vinögd, men ganska bedårande ändå om jag får säga det själv.








Nästa steg får bli att hitta barn som kan ta hand om mina alster. Har man satt leksaker till världen har man ju faktiskt ett visst ansvar att se till att någon leker med dem också.

Jag glömde ju helt att uppdatera om vad det är som växer på min balkong. Men nu börjar det arta sig. Det är såklart hallon det handlar om.