Jag vaknade strax innan åtta i morse och kände "Ahaaa!". (Jag skojar inte, det gick faktiskt till så.) Min epikanalys-musa hade tydligen inställt sig för helt plötsligt hade bitarna fallit på plats och jag visste hur jag skulle slutföra eländet. Och slutförd är den.

Nu ska jag skoja till det med Hamlet och kaffe. Det är lättare sagt än gjort, för jag har ett grönt litet spöke som flaxar runt och är våryster. Knolls vårskrik skär verkligen i öronen. Det är tur för honom att han är så rar när han väl är tyst, annars hade jag satt ut honom till grannens katt för längesen.



Att något så litet kan låta så mycket.