Jag vidgar mina vyer för tillfället. Jag och mina studiekamrater bestämde oss för att festa till det lite igår. Vi hamnade på en kollektivfest med öppen scen i Norrpan. Där fick vi bland annat se Den Feministiska Körens Stön. Ja, det är ett namn. De hade chockrosa kläder och sjöng att barn kunde man skaffa utan snopp.

Jag vet inte hur mycket rödvin man behöver dricka för att riktigt kunna tillgodogöra sig den typen av... stön...? Men jag var helt klart inte där, så vi drog vidare till Munken, och ännu mera vidare på efterkartong. Jag fick till min stora lycka leka med gerbiler innan jag somnade som ett barn vid sexsnåret.

Att gå genom ett kyligt Norrköping tidig förmiddag med ett lätt illamående fick mig att känna mig nostalgisk. Precis som på gymnasiet. Fast annorlunda.

På tanneforsbussen fick jag en puss av en katt. Made my day.

Nu ska jag fortsätta att försöka förstå Euripides Backanterna.

Jag tror att det här kommer att bli vårens hit. Alla kommer att ha en.

Igår damp garnpaketet ner till min stora glädje. Det gör lite ont att sticka, för jag fick en blåsa på pekfingret när jag intensivskrev tentan i torsdags. Men skam den som ger sig och med tejpade fingertoppar börjar en jordgubbe så sakta växa fram.

Linda kommer att bli söt som socker.

Idag har jag haft ont i huvudet. Vi i vår studiegrupp hade kommit på en utmärkt medicin mot post-tentaångest, tyckte vi. Alkohol och socialt umgänge. Kvällens värd hade förvisso försovit sig till tentan, men man kan ju dricka öl ändå, det var vi alla överens om.

Det fungerade också. Ingen post-tentaångest whatsoever. Bara en massa huvudvärk.


Och det är ju trots allt att föredra, tycker jag.

Jahopp, nu är tenta nummer två avklarad. Ämnet var litteratursociologi och studiematerialet var synnerligen omfattande. Under själva tentan så testade jag en ny strategi; kaffe och godis. Ska man ändå sitta i ett antal timmar så kan man ju lika gärna ha det trevligt. Det var lyckat, kändes det som i alla fall.

När jag vinglade därifrån med blyerts i halva ansiktet (vilket jag självklart såg först när jag kom hem) så passade jag på att låna litteratur till kommande kurs och inhandlade lite härliga vårblommor. Det blev gula krysantemum till vardagsrumsfönstret och minipåskliljor till bordet. Jag älskar verkligen påsken, det måste vara en av de bästa högtiderna. Underbara färger, god mat och söta fåglar. Och godis förstås, inte att förglömma. Helt klart ett firande som man gärna kan tjuvstarta med.

Väl hemma grävde jag fram mina påskkycklingar. Jag visste precis vart de låg; jag hittade dem nämligen i kartongen till min adventsstjärna när jag letade efter densamme i julas. Fråga mig inte vad de gjorde där. Jag förstår ärligt talat inte riktigt hur det har gått till. Fråga mig inte heller var min adventsstjärna är, den har jag fortfarande inte hittat. Kanske bor den någon annanstans, som tillsammans med mina påskfjädrar som inte heller har återfunnits. Vid närmare eftertanke, har jag ens haft några?

Men man tager vad man haver och mitt påskarrangemang pryds nu istället av papegojfjädrar. Jag vill påpeka att dessa är frivilligt donerade av Knoll och Dr Phil. Det hela samsas i en gryta från serien Eldorado Pastell från Gustavsberg, som tillverkades mellan åren 1956-62. Under ligger ett omärkt 50tals-fat som jag hittat på loppis.

Nej Linda, estetik går före funktion, vilken dag som helst.

Suck it up!

En tight månad och oräkneliga 4-kronors-lunchar senare har vi frigjort lite utrymme för att möta våren i skodon i en klass för sig. Dessa godbitar från Topshop kommer att passa utmärkt både till kjol, tights och stuprör.


Så länge Linda fortsätter att ge mig mat och M står för underhållningen så kommer studenttiden att gå som en dans.

I snygga skor förstås.

Nu blir det bubblor. Både i badet och i glaset.

Allahjärtansdagpresenten som jag fick av M, ett stort underbart kit med produkter från Lush, förgyller verkligen vilken dag som helst.

...Lisa Nilsson firar 20 år som artist.

Det räcker nu, va?

Nu är ett garnkit för en jordgubbemössa på väg hem till mig. Just det LINDA, hur känns det nu?

Idag tentapluggade jag duktigt i ungefär tre minuter. Man vill ju inte förta sig.

Istället bestämde jag mig för att storstäda i min walk-in-closet. Det är sjukt nice att ha en, men alla kläder gör det lite mer dammigt än vad som är hälsosamt. Den luddiga mattan på golvet gör förstås sitt till.

Sagt och gjort. Damma, torka lister, köra ett varv med möbelpolish på mina 50-talsmöbler, våttorka. Och när väl det var gjort kändes det ju konstigt att inte fortsätta. Glad i hågen drog jag bort mitt matbord och lyfte på mattan under. Och får en chock. Alltså, vem har lagt en hel SANDLÅDA under min matta? Knoll och Dr Phil? Hur har det kommit dit? Jag brukar ju uppenbarligen inte lyfta på den, så det måste ju ha smugit sig dit utan min hjälp.

Jag släpade raskt ut mattan på balkongen och rystade den hetsigt. Det lät ungefär som om någon hällde ut en burk pärlor. Tyvärr sammanföll detta rystande med en vindpust och det mesta av gruset/dammet hamnade på mig/innanför mitt linne/i min mun.

Några timmar senare är allt skinande rent. Utom jag.

Jag känner mig rätt... dirty.

Min kropp säger att den inte mår så bra. Dumheter! svarar jag. Det går att träna ändå!

Igår gjorde det tyvärr inte det, för jag blev alldeles kallsvettig, fick hög puls och mådde illa. Jag och min tråkiga kropp fick gå hem istället för att fullfölja vårt nya träningsprogram. Sugit.

Men en promenad runt stångån ska vi väl orka i dag, right?

Jaaa, tänkte väl det.

Igår var jag med om en pikär situation när gylfen i mina favvojeans gick sönder när jag var på universitetet. Jag lyckades laga den tillfälligt men idag insåg jag att den behövde bytas ut. Lyckligtvis har min snälla mor skänkt mig sin förra symaskin och jag hade ett gammalt par jeans med fungerande dragkedja så jag hade i alla fall förutsättningarna för ett smidigt litet utbyte, tänkte jag.

Det var naivt av mig. Jag hade helt glömt hur jobbigt det är och efter två timmar av sprättande, nålande, svärande, maskinproblem, och syande så satt jag med en sjuk spänningshuvudvärk och stirrade tomt ner på mina denimblå händer.

Men dragkedjejäveln är bytt i alla fall.