Idag har jag varit hos doktorn med en trasig tå som bara blöder och varar. Nageltrång är förvisso inget ovanligt för mig, men det här är nog det värsta jag har varit med om. Jag blev hemskickad med ordination om spritomlägg och med frågan om jag är intresserad av en förebyggande operation. Hm. Jag är ju inget big fan av operationer, eller sjukhus, eller sprutor heller för den delen. Helst vill jag nog ha mina tår intakta som de är. Men vi får väl se.

Doktorn tittade på min pumps med peeptoe och frågade om jag inte hade några mer lämpliga skor. Det har jag inte, förklarade jag, och förresten är det skitbra med öppen tå, för då kan tån sticka utanför och då gör det inte så ont. Och det fick ju doktorn faktiskt hålla med om.

Jag kan förövrigt upplysa om att det är dyrt att vara sjuk. Först besök på vårdis, sen vidare och inhandla kompresser, plåster, sprit, vin... Eller ja, det sista kanske inte är en direkt ordination från sjukvården, men jag ser det mer som en hygienfaktor.

Lite som mental sårvård.