Jag sitter och försöker förstå min litteraturvetande vän Bachtin. Jag hade tänkt mig att använda ett av hans arbeten som teoretisk utgångspunkt för min uppsats. Förståelsen skulle säkert ha lättare att infinna sig om det inte kändes som att mitt huvud var fyllt med trögflytande honung. Ryska tänkare har väl kanske inte rykte om sig att vara användarorienterade heller. Fast det går ändå inte direkt dåligt.

Honung är ju rätt lent.