Jag gillar inte casual friday. Fredagar är den perfekta dagen att piffa upp sig lite på.

Som med detta lilla nummer som följde med mig hem från Berlin.

Jag läste någon gång, sagt av någon klurig person, att en liten kris, det kan ju vem som helst klara av.

Det är vardagen som tråkar ihjäl folk.

Jag fick en kommentar för ett tag sen om att det har varit lite fåglar in min blogg på sistone. Det stämmer ju, när jag tänker efter. Mest är det för att Beyonce har bestämt sig för att min kamera är helt livsfarlig och därför sticker så fort jag tar fram den. Och drar en så drar alla är parollen i fågelflockar, så Knoll hakar på. Inget kul att skriva inlägg utan bilder, tycker jag.

Så idag bjuder jag på en gammal bild på Knollbollen. Våren är förövrigt bästa tiden att ha smågojor, jag väcks av härligt kvitter om mornarna, de är på sitt bästa humör och blir dessutom absolut tokglada av att få grenar med knoppar och spirande löv.

Berlin alltså. Vilket ställe. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, jag måste nog samla mig innan jag kan bestämma mig för om det var något att ha eller inte.

Nu blir det paus ett par dagar. Take care.

Som sagt, jag vet inte vad jag gjorde innan Onepiece. Perfekt att städa i, dessutom.

Tur att våren kom tidigt till mitt vardagsrum i alla fall.

Idag har jag varit i Småland och hälsat på Totts nya ägare. Solen sken och jag fick till på köpet en ny kompis.



Förträffligt med andra ord.

Kombinationen av snö och värmande vårsol är inte helt fel om ni frågar mig. Jag och Fisen skuttade runt i päronens trädgård och lekte med ett vedträ så länge att mina skor började läcka in.





Men det var ju en utmärkt ursäkt för att slöa och soltorka på trappan.

Nu får mitt pekfinger bli friskt snart. Jag kan ju varken virka, scrolla med två fingrar eller köra pekfingervalsen, och alla dessa aktiviteter ägnar jag mig vanligtvis ganska ofta åt.

Kan hända är det i-landsproblem, men jag har väl för tusan rätt att gnälla lite i min egen blogg. Basta!

För en stackars djurälskande men mot pälsdjur överkänslig person är det en gudagåva när andra håller sig med djur som man kan klappa på och leka med tills dess att man blir snorig och det är dags att ta en dusch. Favoriten är ju givetvis föräldrarnas Isa, men annars fungerar vovven i vintagebutiken eller grannens jättekisse också bra.

Ibland följer en förtjusande söt liten kisse mig en bit på vägen när jag kommer och promenerar på väg hem. Då kan jag stjäla några klappar innan jag återgår till min annars ganska pälslösa tillvaro.

En lånekatt helt enkelt.



En suddig rosa kattnos strax innan phonen får en kattpuss.

Fråga mig inte hur det gick till, men när jag diskade hade plötsligt både ett vinglas och mitt finger gått sönder. Eftersom jag hanterar blod så bra så sprang jag runt och skrek ett tag utan att våga titta på skadans omfattning och hann under den tiden skvätta ner både golvet och min vita tvätt.

När jag hade lugnat ner mig så insgåg jag att jag nog som tur var inte var döende, även om det fortfarnade i skrivande stund gör rejält ont. Men som van klant har jag alltid uppmuntrande plåster hemma.



Trist bara att det var virkfingret som rök.

Jag läste precis på Aftonbladet att 28 % av Sveriges kvinnor känner sig socialt hämmade av mens. Men nu ska tydligen tabut brytas.

Jag är ju efter som vanligt. Jag visste inte ens att det var ett tabu. Här har man gått runt i mer än ett decennium och inte haft vett att skämmas ens lite grann!

I perioder går det verkligen så snabbt att man inte ens hinner blinka. Idag är det 9e mars såg jag precis, hur gick det till? Smög tiden sig på när jag stirrade ner i en snöhög?

Isa ska lätt få en dylik apparat av mig. Så slipper jag få tennisarm av att kasta hennes bollar hela tiden.

Min idé om matlagning för tillfället sträcker sig inte över att koka pasta i svårighetgrad. Om jag slipper så gör jag inte ens det.

Men det är lite tråkigt, jag är ju egentligen rätt bra på att laga mat. Och framför allt är jag en hejare på att äta den.

Så jag passade på att lösa in ett presentkort som jag fick i julklapp. Fem nummer av Allt om mat. Det kanske kan motivera mig en smula.

Om man vill ha äkta glädje i stora mängder ska man umgås med Isa.



Jycke från sin allra bästa sida.

Idag hade jag läppstiftsfredag och därmed utgår inget straff denna vecka. Finnemang. Däremot töjs budget ivrigt av mina frekventa gymövningar. För varje träningstillfälle får jag nämligen lite cash av mig själv att göra något kul av, som belöning. Det är ju bra att det funkar, men jag hade samtidigt inte riktigt räknat med att jag skulle träna så ofta ändå.

Jag blir ju ruinerad!

Det är ju skönt att inte behöva oroa sig för att håret ska ha blivit platt under natten.

Söndagar är bästa dagen att träna på tycker jag. Jag är vanligtvis utvilad, det är lagom mycket folk och dessutom kan träningen få ta tid till skillnad från när jag är där på lunchen.

Alla moment av träningen är dock inte så skoj. Efter crosstraineruppvärmningen känner jag mig vanligtvis bestulen på en halvtimme av mitt liv. Idag tänkte jag råda bot på tristessen genom att läsa en tidning under tiden. Fail!

Efter tre minuter blev jag åksjuk.