Jag har flera gånger fått höra att det här tydligen är precis så som jag är.



Jag vägrar förstå vad som avses. Och DURÅ, förresten.

Jag har ju gått och blivit sportintresserad på gamla dar. Efter att ha blivit medtvingad på ett antal hockeymatcher så började jag, hör och häpna, tycka om det. Mycket märkligt. Men det är ju praktiskt när man har chokladhallen runt knuten.

LHC gjorde ingen besviken idag heller. Jag satt i vanlig ordning bakom spelarbåset. Känner man inte lukten av svettiga skridskor så är det inte på riktigt, så det så!

Men en sak som har slagit mig är likheten mellan en viss Jämtin och en gammal mördare, närmare bestämt Glimmingemördaren. Rent utseendemässigt, alltså.





Förvirrande.

Jag vet inte om jag ska tillåta mig själv att räkna dagens läppklädsel som giltigt enligt min nya regel om rött läppstift minst en gång i veckan. Detta är ju korall, om man nu ska vara noga.



Men jag har ju två dagar till på mig innan det blir straff för regelbrott.

Igår blev det inga bloggerier, jag har drabbats av min stora vårtrötthet och slocknade vid halv tio.

Men det är lugnt, känner jag mig själv rätt så piggnar jag till igen i slutet av april.

Jag har sett många bloggare, kända som okända, som stoltserar med ärvda härligheter. Jag har själv några ärvda pryttlar, men ändå synnerligen lite. Nu kan det till viss del härröras till att många av mina släktingar tack och lov lever. Men det beror också på att de verkar ha dille på att rensa och kassera. Det har hänt både en och två gånger att jag har fått höra om vilka fina prylar mina anförvanter har SLÄNGT. Och fortsätter slänga. Eller sånt de slängde förra året. Det smärtar i ett stackars prylletarhjärta.

Så sluta nu att slänga en massa skojiga saker. Ge dem till mig istället.

Jag lovar att ge dem ett gott hem.

Ibland trillar man in i det berömda ekorrhjulet (eller hamsterhjulet, som Jennie kallar det), och det mesta går på rutin.

Då är det bra att komma ihåg att glamma lite. Dricka champagne en torsdag, dra på sig en klänning som kanske är opraktisk men ack så snygg tillsammans med de där klackarna som dina framtida förkortade hälsenor knappast kommer att tacka dig för.

En sak som jag flitigt använde för ett par år sedan var rött läppstift. Toksnyggt men krångligt att ha att göra med, då man gärna får det på tänderna. Eller på hakan. Plus det där strulet med att äta utan att förstöra härligheten...

Tyvärr har jag blivit lite lat. Men nu åker det fram igen. Röda läppar minst en gång i veckan, annars blir det straffavgift eller något annat tråkigt.



Lite mer glam ska det vara.

I helgen var jag och matade änderna nere vid Stångån. I vanligt ordning var de inte speciellt svåra på lite käk, men vad som särskiljde denna gång från övriga sessioner var att jag fick sällskap ett par svanar. Trist nog för dem var änderna mycket snabbare och snodde åt sig allt bröd. Det ledde till att en av svanarna klättare upp på kanten där jag stod och till slut var så nära att han började nalla bröd ur handen på mig.

Jag vet inte om ni har tänkt på det, men svanar är väldigt stora. Speciellt när de står precis bredvid. Fast det var ändå en smula tufft.



Bild tagen strax innan svanen närmade sig.

De flesta växter trivs faktiskt ganska bra i min lägenhet. Jag har ju till exempel visat min basilika som blev en smula absurd till slut. Men växterna trivs ibland lite för bra. Det här hittade jag i min diskho när jag kom hem efter ett par dagar på vift.



Några fågelfrön som jag hade slängt ut lite slarvigt hade helt sonika slagit rot och börjat gro.

Det finns sämre sätt att starta en måndag än att, efter att i vanlig ordning snubblat upp trött och eländig, mötas av ett fint paket som någon hade gömt i badrummet. Det innehöll en massa lush-godbitar, bland annat denna:




Tippar på att den blir en ny favorit.

Jag jobbar på ett ansiktslyft för bloggen. Jag är inte klar än, men det får vara såhär sålänge, så får vi se hur det artar sig. Illustrationen som är en förskönad version av undertecknad har min otroligt duktiga mamma gjort.

I lördags när jag vaknade kändes det mesta rätt meningslöst. Inte av någon särskild anledning; bara i allmänhet, vilket förvisso är illa nog. Men lite senare på dagen fick jag till min stora glädje blommor av bästaste. Det är lustigt att en så liten detalj kan göra skillnad.

Helt plötsligt fick jag vårkänslor i kroppen.



Tulpanerna trängs i ständiga aalto-vasen, som samsas med mitt fatloppisfynd, en lockskål i samma serie som jag snubblade över för en billig penning, samt ljusstakar och virkade dukar som jag har fått äran att ärva.

I helgen blev det tvårätters, det är inte fel. Jag hittade ett synnerligen smarrigt recept på stekta bananer med glass och kokoskolasås på alltommat.se. Drool. Gillar man friterade bananer gillar man med största sannolikhet det här:

Kokoskolasås:

2 dl kokosmjölk med minst 15 % fett
0,5 dl ljus sirap
0,5 dl socker

Blanda ihop ingredienserna och koka upp. Koka häftigt i ca en kvart tills såsen tjocknat.

Stekta bananer:

3 bananer
1 msk smör
1 msk farinsocker
1 nypa chili
1 tsk ingefära
1 lime

Skär bananen i bitar och stek i smöret. Krydda med farinsocker, chili, ingefära och limejuice.

Servera bananerna och såsen med en god vaniljglass. Strö över lite kokos som dekoration.


Mumma!

Jag har svårt att förstå var min vecka tog vägen. Det var ju nyss måndag?

Hallå?

I helgen lyckades jag skada mig två gånger. Först druttade jag omkull på en hal isfläck när jag promenerade Isa, benen åkte iväg åt alla möjliga håll och det blev en ganska sorglig pose samt ett lila-blått knä av det hela. Lite senare lyckades jag skada min vänstra stortå då jag öppnade dörren till trappuppgången i affekt; samtidigt satte jag fram ena foten som då hamnar under dörren där det verkligen inte ska få plats en skoklädd fot. (Jag vet vad ni tänker, det där med motorik är verkligen inte min grej.)

Hur som, min tå har fått ett nytt utseende så jag tänkte lägga ut en bild på den. Men sen slog det mig att det kanske är äckligt, det ser ju samtidigt ut lite som att jag har fått en släng av kallbrand. Hur grafisk får man vara i sin blogg egentligen? Jag har ju tillräckligt med klanterier och skador för att fylla en ny kategori, men frågan är om det skulle uppskattas av mina läsare.

Hm.

Idag tänkte jag ta tag i mig själv och städa undan efter målningen av hallen. Jag borde givetvis bjuda på lite före- och efterbilder men det får nog vänta tills det är mer fixat. Det blev lite halvsent igår och att jag är tröttare än tröttast. Men det löser sig.

Förövrigt har jag blivit bönhörd. Imorgon hälsar bästa fisen på hemma hos mig. Ja, tillsammans med sina människor förstås.

Älskade, älskade plutthund.

Ikväll skulle jag offra en arm för en Isa-puss.

Det börjar bli riktigt fint hemma i min hall. Eller alltså; det har potential att bli fint, i alla fall. När jag får göra färdigt och får till detaljerna. Och sen är det ju det tråkiga med fixerier; man måste städa efter sig. Så det vore förträffligt om någon vänlig själ kunde komma och bara snygga till lite så jag slipper snubbla på rollers och tråg när jag kommer hem från jobbet. Så sköter jag det roliga piffet efteråt. Ni vet, lägger ut mattor och ställer upp vaser. Okej?

Snälla..?

Jag blir sällan väderpåverkad men idag känns det ju rent ut sagt bedrövligt. Det blir inte bättre av en massa saker som jag måste lösa den här veckan. Blä.

Helst skulle jag vilja krypa in under täcket och inte komma fram förrän i mars.

Men det gör jag inte, jag renoverar min hall istället.

Efter ett år av hård budget så har jag bestämt mig för att unna mig lite saker. Så nu väntar jag på lite skojiga paket och ett spännande telefonsamtal. Då blir det prylblogg på allvar ett tag. Then back to budget.

Förövrigt är jag riktigt sugen på att pyssla. Och på tal om investeringar så måste jag verkligen skaffa photoshop igen. Jag mår dåligt av att inte kunna redigera bilder.

Återkommer.

Woho! Imorgon 2200 börjar fjärde säsongen av Mad Men. Tv-våren är räddad!

För ett tag sen så roade jag mig med att Madmena mig själv. Resultatet ser ni nedan, het date med Don Draper. Stön.