Vad i... Virkförbud, igen! Jag måste ha världens sämsta pysselarm. Okej, jag kanske började smygvirka lite innan den egentligen var helt bra förra gången, men jag hade ju en massa julklappar att bli klar med. Och för att inte tala om min filt, som börjar arta sig. Det borde ju armen tåla, kan man tycka. Skräp!

När jag nu inte fick pyssla hade jag tänkt vara lite seriös under min julledighet och verkligen ta tag i mig själv och läsa ut Brott och straff. Olyckligtvis tappade jag bort boken. Eh.

Det var ju verkligen... tråkigt.

Nu är jag redo för bubblet. Dagen till ära iförd en blå silkesklänning och lite bling-bling från 50-talet som jag loppisfyndade i London.

Skål!

Det känns galet att det är sista dagen på året. Galet, fast bra. Det har varit ett fantastiskt år. Hoppas att 2011 blir motsvarande, eller kanske rent av bättre.

Jag gick igenom årets iphone-bilder; det blir verkligen som en liten årskrönika. Mest fascinerad är jag av alla skador som jag förvånansvärt ivrigt har fotodokumenterat, allt från nageltrång och skoskav till fantasifulla blåmärken. Det besparar jag dock er, mina vänner, i alla fall en dag som denna!

Nu ska bara nagellacket torka, sen ska jag ta på mig ansiktet och fira in nya året med skumpa och vänner.

Gott nytt år!

Ah, julen har varit bra. Mycket bra. Fick massor med fina klappar och de som fick av mig har verkat nöjda.

Jag mottog bland annat en onepiece av bästa pojkvännen. Seriöst, den killen plockar poäng. Och nu minns jag inte hur livet var B.O.. Before Onepiece. I denna skapelse känner jag mig snudd på som en superhjälte. Jag vill aldrig ta av mig den.

Tror ni att man får ha mjukisoverall på kontoret..?

Igår gav jag upp och slängde ut hyacinterna. Tydligen tål jag inte dem heller längre, och efter en vecka med täppt näsa och röda ögon fick jag nog. Varför ha kvar dem en vecka om man är allergisk, undrar säkert någon nyttoorienterad person. Svaret på det är att det är juletider. Det ska lukta jul. Jag SKA ha hyacinter. Det är tradition, det hör till.

Det är jul så sätt igång och TINDRA FÖR I HELVETE!

Jag kan med glädje meddela att även detta år lägger vi ut våra alster på siten så allmänheten får säga sitt!

Rösta här!

Ni kan också gå med i facebookgruppen och diskutera.

Detta år pågår röstningen ända fram till julafton, så kom igen nu!

Åh, jag är så trött att jag inte ens orkar gå och lägga mig. Moment 22. Börjar dividera med mig själv. Jo, det är väl okej att sova med linser och smink en natt..?

Speciellt när jag vet att jag kommer behöva gå upp i ottan och läsa Virginia Wolf inför morgondagens seminarium. Allt verkar inte hinnas med under dagarna av någon anledning. Kanske beror det på både jobb och plugg och allt annat som inte alls har lust att kompromissa.

Men som Montaigne brukade säga; que sais-je?

...

Jag har faktiskt sparat mitt hår rätt länge nu. Tyvärr så verkar det inte bli särskilt långt, för det växer snarare på bredden istället. Addera fuktigt väder så har vi en hårboll. Eller, det blir ju lite svampform på härligheten, så kanske en hårchampinjon då.



Hur som haver, idag opponerades det på de framlagda uppsatserna. Det gick mycket bra för mitt verk och jag är mer än nöjd. Det firar vi med lite rödtjut på veckans syjunta med brudarna.

Lovely.

Jag är lite knäckt. Som vanligt när jag hittar något som jag tycker är kul så går jag helt upp i det. En smula maniskt, jag vet. Men nu har har jag visst överansträngt min armbåge så nu får jag inte virka på flera dagar. Virkarmbåge. Go figure.

Vad göra?

Det verkar på fejjanuppdateringarna som flödar att det är dags att adventstöka lite. Jag vet inte hur det kommer att gå faktiskt. Förra året hittade jag ju aldrig min julstjärna, men upptäckte istället att mina påskkycklingar bodde i den lådan. Jag vet ju dessutom att jag har en ljusstake någonstans och mina änglar minns jag att jag la undan på något bra ställe och tänkte "det här stället kommer jag absolut att komma ihåg". Eh.

Min andra hälft tyckte att jag åtminstone kunde ta bort påskpyntet. Folk är ju så konventionella. Själv har jag inte haft hjärta att packa ner dem igen.

Och hittar jag inte julpyntet så får jag väl pimpa kycklingarna med virkade tomteluvor istället.

Jag gillar vintern, åtminstone innan jul. (Sådär i mars kan ju vintern om det fortfarande är kvar vara rent av provocerande.) Jag lider inte speciellt av de korta dagarna heller. Det är ju trist att inte kunna ha de riktigt höga mockaklackarna ute, men det kan jag leva med.

Det är till och med okej att gå ut, men mest för att det är skönt att gå in igen.

Och går jag ut så är jag i alla fall varm, inslagen i mitt londonfynd.

Det har varit lite tyst här och det beror mest på att jag skriver min grunduppsats. Sida upp och sida ner. 15-20 sidor får den vara när den är klar. Jag har hittills skrivit 16, och allt detta bara om en liten monolog. Ändå undrar jag om jag kommer att få plats med allt jag vill säga.

Fast just nu hör jag bara yadayadyada i huvudet.

London stod kvar i år också. Helt fantastiskt underbart.

Kameran stannade hemma så jag har inte så mycket bildbevis att bjuda på. Eller, det skulle jag inte ha haft ändå. Trots, eller kanske därför att, jag är barn till ett par fotografer så tycker jag inte att det är så kul att fota. Man hinner ju inte med att ha semester om man ska ta bilder på allt hela tiden. Jag kommer dessutom ihåg min resor rätt bra ändå.

Men en bild blev det faktiskt innan batteriet på phonen blev dåligt, så den tänkte jag dela med mig av.



Så, tänker ni, vadan detta? Den enda bilden och det är bara en himla massa löv? Det kan man ju tro vid en första anblick, men titta noga en gång till.



Japp, som ni säkert redan har listat ut så föreställer bilden faktiskt en ekorre. Jag är övertygad om att min far läser detta och är stolt som en tupp över mina fotoskills.

Eller inte.

Sådär. Alla skolprylar avslutade och inlämnade i god tid innan deadline. Oftast försöker jag vara klar några dagar i förväg med tentor och andra inlämningar, så att de kan marinera över en natt för att sedan gås igenom en sista gång. Då ser jag ofta saker som jag missat tidigare och kan putsa till min skapelse till snudd på perfektion.

Då var den här, bemärkelsedagen! Jag tycker att det är lika roligt som vanligt, och det är ju synd att klaga när man har fått frukost på sängen i form av varm choklad med vispgrädde. Det kan man leva med.

Kakan är bakad, fåglarna badade och nysnutna och nu är det väl bara att vänta på celebrationerna.

Jag har ju tidigare tangerat ämnet kunskap. Jag tänkte fortsätta göra det idag.

Man lär sig något nytt varje dag, sägs det ibland. Så kanske det är, men relativt ofta så handlar det ju mer om att något som man redan visste bekräftas. Som häromdagen, när jag egentligen visste att det var en dum idé att laga rödbetssoppa iförd min vita frotémorgonrock. Men numera har jag till och med empiriska bevis, en morgonrock som ser ut som ett slaktarförkläde, som stödjer det jag egentligen redan visste. Och då vet man ju verkligen.

Men det har jag säkert glömt till nästa gång. Och slutsatser kan ju ändå behöva omprövas ibland.

Jag sitter och försöker förstå min litteraturvetande vän Bachtin. Jag hade tänkt mig att använda ett av hans arbeten som teoretisk utgångspunkt för min uppsats. Förståelsen skulle säkert ha lättare att infinna sig om det inte kändes som att mitt huvud var fyllt med trögflytande honung. Ryska tänkare har väl kanske inte rykte om sig att vara användarorienterade heller. Fast det går ändå inte direkt dåligt.

Honung är ju rätt lent.

Jag inspireras ofta av andra. Det finns ju så fantastisk många duktiga människor som gör fina saker. Som jag har berättat så är en stor inspiration Annikas blogg Virkverket. Därför är det extra roligt att få ge en smula tillbaka. Äppelmoshättorna sprider sig!